Aeterna Pictura

Jag brinner för svartvitt och för tidlösa bilder. Men också "riktig" fotografi där fotografen tänker till och utrycket är det viktiga och inte tekniken och skärpan.

Vecka 2 med Leica q...

Tänkte bara skriva en snabb uppdatering från min nya resa med Leica Q.

Har använt den ett par gånger och haft den med till stan då jag uträttat andra ärenden. Så inget har varit planerat direkt. men det har varit kul att testa den lite till och lära mig använda kameran så allt känns naturligt när man fotar. Den är väldigt enkelt och verkligen helt underbar att fotografera med. Så är det verkligen. man blir inspirerad av att ha den med sig. och att bara ha en fast brännvidd är verkligen en befrielse ibland tycker jag.

Vädret har ju inte varit det roligaste tyvärr, och Q är inte väder tätad vilket är ganska irriterande ibland. Dock hann jag fota några bilder innan regnet kom som ett brev på posten.

Här är lite bilder från de senaste dagarna..

Yasmine hypnotiserad av ljuset på Cafe´t i gamla stan..

Manifestation på Plattan mot övergepp..

paraden passerade i den kalla blåsten utanför slottet...

Speglingarna från det lätta höstregnet inspirerar och ger bilderna en till dimension till det dystra trista vädret...

Vakten släppte inte förbi någon, och spände blicken i mig för ett ögonblick då jag kom för nära...

Af Chapmans i den bistra vinden blev ett vackert objekt att fotografera mot den mörka himlen..

Yasmine avslutar dagen med att ta en titt på det nya slussen från en avsatts i betongen..

Som sagt, Leica Q är verkligen kul att använda. Kommer försöka plocka med den så ofta jag kan och verkligen använda den. Ännu så länge är det svårt att veta om mitt byte från Fuji X serien varit ett bra sådant, finns saker jag saknar , men varje gång jag plåtar med den nya leican känns det bättre och bättre..;)

Uppdaterar fram över.

Ha det gott i höstmörkret!

/Over and out..



Postat 2017-10-31 16:52 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Goodbye Fuji, Hello Leica Q..

Så dagen kom till slut då jag började avyttra min Fuji utrustning och det har varit lite av en omvälvande process trots att jag tänkte igenom den ganska länge innan. Var i det här läget en gång förut då jag skulle köpa en X100F eller en Leica Q men beslöt mig för att välja en X100F av olika skäl och har nog egentligen aldrig ångrat det även om jag alltid funderade på hur Leica Q skulle ha varit att fotografera med.

Tänkte nog att jag någon gång skulle skaffa något liknande men inte att det skulle gå så fort efter att jag köpt Fuji kameran.

Jag fotade länge med X-Y1 och sedan X-T2 också och älskade verkligen känslan med båda kamerorna och objektiven jag hade till. Jag läste mycket om Leica Q och bestämde mig dock till slut att sälja min Fuji utrustning och köpa en.

Det var en man som också fotar från Danmark som till slut fick mig att ta steget att byta. han fotar väldigt mycket med sin Q och även med Leicas nyare M kameror men använder mest sin Q och pratade alltid väldigt varmt om kameran. det som lockade mig var enkelheten hos den och brännvidden och naturligtvis kvalitet som alla pratar om när det gäller Leica.

Om jag ska vara ärlig var jag aldrig tidigare intresserad av Leica utan tyckte det var mer en lyxpryl och något jag aldrig skulle skaffa då jag fotade med Nikon som jag tycker gör allt det jag vill med mitt fotograferande. Jag har fortfarande kvar min Nikon utrustning och den kommer jag behålla då jag behöver göra jobb eller andra mer avancerade projekt som inte den mindre Leican klarar av.

Men det var något under resans gång som fick mig att sakna det enkla i att inte behöva byta objektiv och ständigt behöva göra valen innan man skulle iväg någonstans. Det förstörde nästan ibland den kreativa processen att ständigt behöva fokusera på prylarna runt fotograferingen istället för att bara gå ut och fota. Så att göra sig mer begränsad var något jag kände att jag verkligen behövde för att gå vidare. och då behövde jag göra mig av med en hel del utrustning.

Precis efter jag hade bestämt mig och började sälja kameran och 2 av objektiven kom saknaden och tankarna om bilder och resor jag gjort med den och tanken om att jag hade gjort ett tokigt val.

Men nu hade jag bestämt mig, och det var bara att gå vidare tills jag kunde köpa den nya kameran och hoppas på att det skulle kännas bättre.

Jag fick tag på en Leica Q i Titanium från japan photo som var nedsatt och beställde den.

En vecka gick och jag hade nu inte  min Fuji att fota med längre och den veckan var nog värst då tankarna om att ångra sig kom gång på gång.

Så kom den till slut.

      

Bara hur Leica presenterar sina produkter är i en klass för sig, och det är klart när det kostar som det gör så är man glad att det läggs lite mer möda runt sådana saker, och så är det verkligen. Allt är otroligt fint presenterat, med så påsar och lådor som allt kommer nedpackat i.

Medföljande med titanium modellen fick man även en av de finaste remmarna att bära kameran i jag någonsin fått med en kamera. och faktiskt något jag kommer använda mig av. något jag aldrig brukar göra.

Så till själva kameran. Ja det är något speciellt med en sådan här kamera. det är en annan nivå på kvalitet i bygget hos den. helt klart. rattar och reglage känns annorlunda när man använder dom. Bländarringen, knapparna allt känns så smidigt. Menyerna och hur den är att använda är också så genomtänkt på något sätt. Väldigt intuitivt. man känner att den är redo att ta kort med och inget tjafs runt omkring. 

Allt kändes något bättre när jag hade kameran i handen, men samtidigt är det svårt att avgöra om mitt beslut var rätt tills jag hade tagit kort med den.

Jag har fortfarande inte hunnit fotografera tillräckligt för att få en helhets bild av hur den är i olika situationer eller efter att ha redigerat en del bilder. men jag har testat den vid några olika tillfällen nu och haft med den i vanliga ärenden på stan med dottern.

Några saker jag är väldigt nöjd med så här långt dock är hur snabb den är att använda. verkligen en perfekt Gatufoto kamera. Allt går blixtsnabbt, Autofokusen, och som sagt hur rattar och knappar sitter. det gör det verkligen till en trevlig kamera att ha med sig. Att få skarpa bilder och hur Autofokusen hittar skärpan snabbt är rätt imponerande för en sådan liten kamera. Och objektivet som sitter på Q är verkligen riktigt fint. det är något speciellt med hur det renderar man inte kan sätta fingret på. Alla som använder Leica säger ju detta och man har läst om det många gånger, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. men något jag märkte i redigeringen i LR efteråt var hur bra bilderna var i RAW utan att ha ändrat något. Riktigt bra.

Storleken känns rätt liknande min X100F, trodde att den skulle kännas större men det blir ungefär samma känsla när man gå runt med den. Men man slänger lätt ned den i en mindre kamera väska och den väger inte mycket.

Att ha Fullformat i en sådan liten kamera är rätt fantastiskt!

Den är dessutom otroligt tyst, så att fota någon såhär nära märks knappt fastän 28 objektivet gör att man måste gå väldigt nära för att ta gatubilder som denna.

Så tankarna nu såhär en vecka efter att ha köpt kameran är fortfarande lite blandade men mest för att jag saknar vissa saker hos min Fuji utrustning och inte för att Leican är dålig på något sätt.

tvärtom tror jag att det är en kamera jag kommer älska, redan efter en vecka kändes valet jag gjorde som rätt val, och något jag också tänkt tidigare att det skulle göra eftersom jag läst så mycket om den innan. Den passar mitt vardagliga sätt att fotografera på, och ju mer jag lär mig använda den desto bekvämare kommer det kännas att fotografera med den.

Om någon annan går i samma funderingar och tankar kan jag nog varmt rekommendera Leica Q, men läs ordentligt så att den passar det sätt du gillar att fotografera på. Annars kan det nog bli ett dyrt misstag.

Själv ser jag fram emot att ta med den ut mer och mer, ska uppdatera bloggen med mer bilder framöver, och tankarna efter en längre tids användning.

ha det gott i höstmörkret.

/Over and out..



Postat 2017-10-24 10:47 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Fujinon 16mm f1,4. Börjar se magin...

Hösthimmel, Stockholm

Bara ett snabbt inlägg för att lägga upp lite bilder och skriva om mina tankar när det gäller Fujis fina 16mm objektiv.

Har använt det mer och mer sista tiden vilket jag ångrar att jag inte gjort tidigare. jag gillade det, men inte tillräckligt för att lämna min X100F hemma eller min Nikon Df+24mm 1,4.

har alltid föredragit Nikons vidvinklar och aldrig riktigt tyckt att andra jag testat har varit lika bra.

Måste ta av mig hatten för denna 16 mm från Fuji dock. Den växer i mina ögon varje gång jag använder den. För mig är 24 en riktigt bra brännvidd också. Föredrar den nästan framför 35mm även om jag vet att många verkligen tycker det är den perfekta "gatugluggen". Jag gillar möjligheten att få med mer i bilden och att snabbt kunna alternera gatufoto med landskap eller urbana cityscapes man kan få med ett 24mm.

Kikar över

Att den dessutom är så pass lätt att man kan få med sig den på sin X-T2 och inte känna att det är slitsamt att ta med den heller är också alltid ett plus.

Slussen

Börjar förstå Fuji anhängarnas hyllningar till den faktiskt.

Om den får mig att lämna X100F hemma största delen av mina promenader i stan återstår att se, men det är verkligen en mycket trevlig glugg och jag kommer att försöka lära mig dess styrkor och begränsningar så mycket det går den närmaste tiden.

Ha det bra ute i höstmörkret, det mörka och allt det blöta inspirerar verkligen till en helt annan typ av bilder.

/Over and out..



Postat 2017-10-12 14:14 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Att se varje tillfälle som lärande eller inspiration.

Jag och Yasmine innan kalaset..

Antar att vi alla eller åtminstone de flesta av oss här älskar att fota, men att det ibland tar emot när vi ska släpa med oss utrustning. Sådär känner naturligtvis jag också stundtals. Men fotografi är verkligen ett livslångt lärande, och man når hela tiden olika platåer i sitt fotande. Alla har vi tittat tillbaka på bilder några år tillbaka och skrattat till eller fasats över hur vi kunde dela med oss eller ha skattat den bilden tidigare.

Men jag ser verkligen mitt fotandet dels som en näring för själen, men även tvärtom att fotandet och inspirationen behöver näring ständigt för att växa och bli bättre, så varje tillfälle bidrar till detta.

Och med all den fina lättare utrustning vi har tillgång till idag så kan vi inte längre skylla på att det är jobbigt att släpa med sig utrustning. Min övergång( delvis) till Fuji har verkligen öppnat upp nya möjligheter på ett sätt jag inte hade innan. Att kunna åka iväg till en vän, gå på stan eller ha ett kalas som den här dagen och bara känna att man kan umgås, eller gå runt utan att bryta nacken samtidigt eller behöver en stor plats för sin fotoväska är en lättnad.

Min dotter fyllde år för ett par dagar sedan. Alla föräldrar vet hur det är att hålla i ett kalas och samtidigt göra något annat samtidigt i överhuvudtaget. Inte kul!

I det här fallet ville jag verkligen dokumentera de olika delarna av kalaset men samtidigt göra något roligt med det men samtidigt hinna umgås, nästan omöjligt jag vet, men med lite mindre utrustning och något man tycker det är kul att fota med är det iaf möjligt numer.

Innan gästerna..

Det här kalaset var i en liten lägenhet i Solna, och en hel del folk skulle komma, men våra vänner som hade kalaset hade löst detta fint med upplägg av mat och godis men även lekhörnor för barnen med godis utsmitt på olika ställen.

Ett stort bord med Lego fanns tillgängligt för dom att leka med medan de vuxna förberedde för Tårta och present utdelning.

Min utrustning denna kväll bestod endast av min Fuji X-T2 och mitt 16mm f1,4. I mitt tycke den perfekta event docu-gluggen. Man kan ta allt ifrån miljö porträtt till grupp bilder och så klarar den ljussvaga förhållanden fint.

Yasmine tittar Tv medan de andra bygger Lego i väntan på...

Mellan fotograferingen åt jag, och där fanns en hel del att njuta av. Allt ifrån Thailändska rätter till tacos och en hel del godis och bakat.

En av värdarna var duktig på Gitarr och underhöll barnen inna  tårtan kom.

Nong i sitt rätta element

Sista sången skvallrade om att tårtan skulle komma så barnen samlades runt bordet...

Tårtan anländer

Blås!

Dags att öppna, även de mindre får presenter för att undvika konflikter!

Favoriten..

Kalaset når sitt slut..

Så kommer då tiden då kalaset börjar nå sitt slut, barnen är mätta och de barn som inte somnat sitter lite planlöst medan vissa klättrar innan föräldrarna beslutar att det är dags att gå hem innan gråten kommer..

Yasmine var nöjd med sitt kalas, och jag var nöjd med att ha hunnit med lite av varje och samtidigt fortfarande vara hyfsat pigg efter en sådan här batalj. Jag är glad för hennes skull och det ska bli kul at titta genom bilderna tillsammans nästa gång vi ses..

Yasmine 8 år

/Over and out..



Postat 2017-10-09 11:11 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera