Aeterna Pictura

Kommer aldrig byta till "smartphone" fotografi...

Hallå! Jo det är nog sant, som rubriken antyder kommer jag nog aldrig att helt fotografera med en smartphone. Det är dom tankarna och det mantrat jag hör mig själv älta lite då och då dessa dagar. Forumen går varma med rubriker som" systemkameran är död"  " den senaste Iphone kameran blir DSLRs fall", är ofta inne på DP review som jag antar att flera av er är också . Där är många trådar av likande karaktär. Min första tanke då jag ser dom ibland är,,,Nej! va tusan tänk om man måste börja fota med en telefon i framtiden och om fotografin som vi känner den verkligen kommer att dö ut.

Sedan tänker jag rationellt och inser att troligtvis aldrig under min livstid helt och hållet iaf( är 44 just nu ), jag har 3 kameror jag älskar just nu, och jag kommer troligtvis köra dom tills dom går sönder, och kan jag fortfarande laga dom och Nikon och Leica fortfarande finns kvar( vilket dom troligtvis finns), så gör jag nog det och kör dom tills dom är slut igen.

Och det är lite befriande tankar. Att folk i det stora hela går bärsärk över nyheterna och alltid måste ha det senaste gör ju inte att min kreativitet dör, eller mina kameror jag har nu.

Varför är jag så emot en mobil kamera tänker kanske några och varför är jag motsträvig gubbe som är emot ny teknik och förändring!?. Antar att det är för att jag först och främst som person alltid haft en fot i gammal teknik och saker som är gammaldags eller retro. Nu speglar det kanske inte min utrustning helt och hållet då jag har relativt nya kameror som verkligen ÄR bra. Men jag har alltid gillat gamla grammofonspelare, kör fortfarande Vinyl och gillar mer gamla bilar och fastnar mer för saker med "karaktär" än det allra senaste och "bästa" rent tekniskt.

Jag kör fortfarande hellre ett bra brädspel med den taktila känslan av att få röra och flytta spelpjäser snarare än att spela på en padda eller en dator( även om jag ibland kör tv-spel och dator också).

Har alltid varit svag för retro design och väljer ofta hellre något med gammaldags design än det som ser modernt ut. Så jag antar att det är en del av sanningen.

Sedan handlar det faktiskt mest om inspiration. jag får absolut NOLL inspiration när jag fotar med en mobil kamera. Zero. Lite som med brädspelen jag nämnde tidigare så vill jag ha rattar och reglage, jag gillar att kunna lära muskelminnet dessa och sedan arbeta utifrån detta snarare än att en app fixar allt och jag trycker på en knapp.

Jag gillar känslan av att hålla i en kamera, på samma sätt som att jag gillar ett vinyl album med konstverken och designen där i som man kan TA på, det avger en känsla som jag inte får alls på samma sätt av en mobil kamera.

En annan inte lika stor faktor är att mobilen inte helt och hållet bara är en kamera. Batteriet ska räcka för 100 andra saker och jag har helst en dedikerad kamera till bara just det. Jag använder sällan ens film funktionen på mina kameror så allt annat har jag inte alls någon lust att ha på det jag spenderar min tid att fotografera med.

Nä, jag tror för mig är nog det ÄNDA positiva med just mobilen att den oftast är med. Men hittills känner jag inte att mina mindre kameror är speciellt jobbiga och de åker oftast med också ändå.

Så , nä jag är nog inte speciellt orolig att kamerorna ska försvinna helt. Allt förändras, men eftersom fotografi trots allt är så mycket mer än bara tekniken bakom dom, så är jag övertygad om att formen alltid kommer finnas eller iaf för en lång tid framöver. Se bara på andra konstformer, absolut, tekniken gåt framåt där också och nya instrument och digitala penslar uppfinns etc, men det andra finns kvar runtom där också.

Så nog om detta. Blir mest dessa tankar denna blogg dock, men veckorna fortsätter som vanligt i pappaledighetens tecken. Här i bloggen lite bilder från vårt första besök och resa med byten av tåg och annat. Julius fick hälsa på sina kusiner och umgås hemma hos dom i Sjöstaden.

Fick tillfälle att ta lite bilder med Leica Q-P och är glad att jag tog med den....och inte bara mobilen ;)

ha en fin vecka!

/over and out...

Alhelgona, Fars dag och de sista fina Höstdagarna

Gokväll! En lagom trist dag där sinnet känns lika kreativt och torftigt som vädret utanför. dagen har varit en blandning av städning och förberedande av veckan i största allmänhet.

Tankarna går till veckan som gick och det var ett par riktigt fina höstdagar( iaf här i Stockholmstrakten) då vi firade eller sörjde säger man kanske, sina nära och kära.

Själv var jag på Skogskyrkogården där min far ligger tillsammans med några andra släktingar. Tyvärr hade jag inte tillfälle att stanna till sent på kvällen då det blir riktigt vackert där på kyrkogården.

I vanlig ordning tog jag lite snabba bilder medan jag passerade eftersom jag alltid imponeras av arkitekturen där men även också känslan av vidder och ensamhet man alltid får då man passerar de olika kapellen och skogspartierna.

Som vanligt hade jag endast min Leica Q-P med mig men den funkar verkligen bra till just det dokumentära som jag tjatat om tidigare, och framförallt vid just lite dystrare landskapsbilder i svartvitt tycker jag den glänser extra mycket.

Förutom Allhelgona så passade jag på att ta lite bilder på just den sista hösten som var kvar här i trakten. Det blev mest bilder i omgivningarna då jag inte haft tid för några längre resor nu under pappaledigheten.

Första frosten började redan komma oh faktiskt en del snöfall som inte låg kvar speciellt länge.

Även här var det frost på bryggen precis vid Vallentunasjön.

Vissa dagar var extremt dystra och blöta, efter den här turen var mina medhavda gymnastikskor helt dyngsura...

Idag var det som sagt Farsdag, och tankarna går till min egen far som inte är med mig längre men också till mina egna barn när man är pappa själv och allt vad det innebär.

Minns att jag själv var dålig på att fira mina egna föräldrars dagar och att vi ite gjorde någon stor grej av det. Men nu när man själv är och har varit far ett tag förstår man ändå att det betyder någonting när barnen hör av sig. Dock är det ena barnet ännu för litet och dottern bor varannan vecka hos sin mor, och därifrån blev det inget samtal idag. Så då reflekterar man över sina egna föräldrar mer och hur dom kanske kände då man inte uppmärksammade deras, nyttigt men lite sorgligt!

Men imorgon är en ny vecka och jag kommer träffa båda barnen, och det viktigaste är att få vara med dom dåd et såklart är det allra viktigaste :)

Så grattis till er andra pappor denna dag, hoppas ni haft det bra!

/over and out..

Zombierun! Och början på pappa ledigheten..

Så veckorna har gått och jag har tjatat om hur vi går in i mörkare tider och hur lite jag uppskattar det! men så är det, den här veckan började frosten göra sig påmind och nu dröjer det inte länge förens snöflingorna börjar falla. Rent tekniskt gjorde dom det redan föregående vecka här i Stockholm, men det vara bara en "teaser" så jag räknar inte dessa. Nä men snart så.

Förra inlägget handlade en del om hur jag följer Julius med min Leica Q-P, och så har det också fortsatt veckorna därefter. Min pappa ledighet började för en vecka sedan och nu har jag med mig kameran överallt för att följa honom och dokumentera alla framsteg han gör. Helt underbart. Min ända regel är att kameran aldrig får komma vägen för mitt umgänge med honom, utan bara finnas där när det hinns med och i spontana ögonblick för att försöka dokumentera hans resa.

Jag hann även med Zombierun för några veckor sedan och det var en rätt rolig grej att vara där för. Insåg dock ganska snabbt att jag plockade med helt fel grejer för att fotografera min vän som var med och sprang. Vet inte hur jag tänkte riktigt, men tanken med Nikon Df+105mm f1,4 var att få lite coola porträtt på zombier och andra deltagare och att den var bra när det började mörkna.

Men...Af Af Af, hade varit bra när man ska följa med löpare på kvällen/natten ;)

Ja ja, det var kul att titta på. hade många roliga möten med andra fotografer där, och hade även med mig min dotter som uppskattade händelsen mycket.

Så det var inte helt bortkastat!

Fick en del kul bilder som iaf vittande om atmosfären under eventet tycker jag. Nästa gången plockar jag med mig annan mer passande utrustning också så blir det ännu bättre.

jag kommer uppdatera med fler inlägg från pappaledigheten och mina dagar med Julius, men även från andra fotorelaterade händelser under hösten.

Här är några från Julle och inledningen av "ledigheten".

Ha en bra vecka!

/over and out...

I Julius Fotspår med Leica Q-P, och Zombierun!

Allå Allå.

Ny vecka och ett litet inlägg med bilder rån veckan/veckorna som varit. 

I vanlig ordning har jag följt med min nu 1 åriga son Julius på hans resa genom livet med allt vad det innebär.

han har nu just börjat gå, och det ger plötsligt helt nya möjligheter till att fotografera honom på både gott och ont.

Kul med det nya perspektivet, men allt går väldigt fort nu och han är inte ofta stilla!

Julle är verkligen uttrycksfull och han bjuder ständigt på nya roliga uttryck som är ett rent nöje att fotografera.

Jag tjatar om hur härlig min nya leica Q-P är för den här type av fotograferande, men åter igen är det verkligen en fantastisk kompanjon att ha med sig överallt för att fota Julius och andra saker i vardagen.

Jag har tyvärr inte haft nöjet att gatufota mycket den senaste tiden, men hoppas på att komma iväg nu innan mörkret blir alltför överhängande framöver.

Jag är snart pappa ledig och kommer då att försöka dokumentera dessa 3 månader ännu mer runt Julius och de saker vi hittar på och hans utveckling.

Jobbar även på ett litet filmprojekt runt hans första år som jag tänkte ge honom som en present på hans födelsedags kalas.

Julius och Yasmin på det lokala Biblioteket.

Julle har som sagt just börjat gå, och kurragömma är en av favorit lekarna nu när han tar sig runt snabbare...

Böcker är en stor favorit bland leksakerna. Att lära sig sina första ord med de olika pekböckerna han fått är något han verkligen gillar.

Att "laga mat" är också något som uppskattas, och speciellt då när man kan låna sin pappas utrustning.

I kyrkan med syster yasmine, härligt med en liten lekhörna för olika åldrar..

Full fart med syster yasmine på Bibblan.

Hemma runt några av favorit leksakerna.

Så det var nog allt för denna vecka. I helgen ska jag iväg på en väns tävling i något som kallas "Zombierun." en löper tävling där de tydligen ska bli utsatta för Zombie attacker längs vägen , något som ska bli lite kul att följa med och fota. Så kanske återkommer jag med lite kul bilder från detta event nästa vecka.

Ha det gott i höstmörkret!

/Over and out..

Nya Iphone, dokumentär fotografi och Leica Q-P

Ny vecka och ett nytt inlägg. Tanken är i allafall att försöka mig på att skriva ett varje vecka.

Oftast verkar trafiken på sidan inte speciellt stor, verkar som att formen med blogg börjar dö ut tänker jag ofta ibland.

Ett tag var vi besatta av att få läsa om allt mellan himmel och gjord, speciellt från kändisar och B-Kändisars biografier eller bloggar, men det känns som att även om varje människa verkar ha en egen blogg nuförtiden, så är vi för upptagna med stressen i våra egna liv och all information rent allmänt över sociala medier och annat.

Och om ingen läser eller kommenterar vad blir då tanken med att ha en? Jag har inget bra svar utan att jag tycker det är lite kul för egen del att det blir som något slags tidsdokument, och att det är lite skönt att få skriva av sig, nästan lite terapi.

I mitt eget liv går allt i 180 km i timmen känns det som, det är jobb som i nuläget är ganska krävande, och det är barn både stora och små som kräver sin man även där.

Lite som de flesta har det antar jag. Vet inte hur det är för andra, men fritiden blir så väldigt viktig och då fotografin för mig, där det är mitt utlopp för min kreativitet men också bara något jag känner att jag måste få hålla på med ibland för att må bra. Jag har många andra intressen också, men det jag brinner för och sysslar mest med om jag får välja är fotografin och har varit det under en lång tid.

Vilket lite långsökt leder mig till de första orden i min titel, nämligen mobil fotografin och också den nya Iphone modellen.

Jag har vänner på jobbet och utanför som redan pratat sig varma om den. Eller om att få hem den.

Det pratas mycket om den nya kameran och hur bra den är. Vet inte varför, men som fotograf och kärleken till detta intresse/hobby/jobb så känner jag mig ibland lite "hotad" av att alla är fotografer nuförtiden och att alla har med sig en kamera som är kapabel till att fotografera snart lika bra rent tekniskt som en systemkamera, apparna är dessutom så pass bra att det känns som att de större kamerorna inte har någon chans i en framtid där dom täpper de sista "hålen" till att få de perfekta mobilkamerorna klara.

Eller? Hursomhelst skulle det för mig kännas oerhört tråkigt att inte få fotografera med en "riktig" kamera med en skön ergonomi och en känsla som inspirerar mig till att ta upp den och ta bilder med. För mig gör inte en Iphone det, inte för fem öre. Den enda fördelen för mig när man har den med sig är att den är smidigare att ha med sig och snabb att dela bilder med om man så önskar.

Någonstans tror jag dock att det alltid kommer finnas något slags marknad för "riktiga" kameror, även om de kanske inte ser precis ut som de gjort tidigare.

Det är min förhoppning i allafall.

Det leder mig till den andra delen av titeln som handlar om dokumentär fotografi som jag kanske brinner lite extra för, och om hur mycket jag inspireras till det nu med en 11 månaders son som just börjat gå, och om känslan av att få dokumentera hans utveckling och hans vardag.

Även om det är bilder av ofta privat karaktär, så blir det något som jag tycker är extra roligt då jag får försöka dokumentera honom och samtidigt använda mig av min kreativitet för att göra bilderna roligare, och något som blir kul för honom att titta på i framtiden då jag inte finns kvar längre. Att det ska finnas en känsla av att just jag tagit dom för hans skull och att jag finns med där i dom med min egen signatur av att fotografera.

Då kommer jag in på den sista delen av titeln om min Leica Q-P och hur mycket den faktiskt just inspirerar mig att ta bilder med. helt fantastiskt.

Trots att jag redan hade en Q tidigare som jag skrivit, så känner jag verkligen nu hur rätt jag gjorde som gick tillbaka till den. Den är så enkel och för mig så perfekt för just den här typen av fotografi. Att kunna fota nästan allt omkring sig utan att hålla på att fibbla med inställningar eller behöva byta objektiv känns så befriande. Något som just var min initiala tanke med min första Q, men jag velade mellan att ha kvar Fuji trots allt och valde detta vid den tidpunkten i livet.

Och det är först nu då jag haft min Q-P igen ett tag som jag förstår varför det inte riktigt var rätt i slutändan för mig.

Dels för den här enkelheten jag pratar om men också för att den på något sätt verkligen "botar" den där känslan av att jaga något bättre och nyare hela tiden. Leica Q är nu nästan en "gammal" kamera med den här tidens mått mätt, men trots det känner jag att den har allt jag någonsin velat ha av en mindre kamera som ska komplicera mitt Nikon system. När jag nu gick tillbaka från en Fuji X-T3 med fina objektiv till min Q-P känner jag inte att det saknas något.

Utan snarare att det är skönt att inte behöva välja objektiv. Eller dyka ned i menuer. Kvaliteten finns där i min Leica Q-P och det fantastiska objektivet den har. Sedan är det upp till mig att vara kreativ och skapa något "unikt" och det känner jag verkligen att jag kan mer än med många av mina tidigare kameror.

Nu säger jag inte att den kan allt, för det kan den inte. men då jag behöver något för sport tex eller något längre brännvidd använder jag min D4a med längre objektiv.

Men för 80% av det jag fotograferar är den tillräcklig och mer därtill. Och den här gången kommer jag inte ha i tankarna hur mycket jag en dag kan sälja den för, utan använda den på ett sätt där jag inte är rädd att den ska gå sönder eller bli stulen. Ha med den överallt, slita den med hälsan ( ok ok...kanske inte ha med den i snöstorm eller åskväder !),

Nu ser jag fram emot en helg där jag förhoppningsvis hinner ut i gatuvimlet med kameran och kommer hem med lite kul bilder.

Ha en fin helg !

/over and out..