Aeterna Pictura

I Julius Fotspår med Leica Q-P, och Zombierun!

Allå Allå.

Ny vecka och ett litet inlägg med bilder rån veckan/veckorna som varit. 

I vanlig ordning har jag följt med min nu 1 åriga son Julius på hans resa genom livet med allt vad det innebär.

han har nu just börjat gå, och det ger plötsligt helt nya möjligheter till att fotografera honom på både gott och ont.

Kul med det nya perspektivet, men allt går väldigt fort nu och han är inte ofta stilla!

Julle är verkligen uttrycksfull och han bjuder ständigt på nya roliga uttryck som är ett rent nöje att fotografera.

Jag tjatar om hur härlig min nya leica Q-P är för den här type av fotograferande, men åter igen är det verkligen en fantastisk kompanjon att ha med sig överallt för att fota Julius och andra saker i vardagen.

Jag har tyvärr inte haft nöjet att gatufota mycket den senaste tiden, men hoppas på att komma iväg nu innan mörkret blir alltför överhängande framöver.

Jag är snart pappa ledig och kommer då att försöka dokumentera dessa 3 månader ännu mer runt Julius och de saker vi hittar på och hans utveckling.

Jobbar även på ett litet filmprojekt runt hans första år som jag tänkte ge honom som en present på hans födelsedags kalas.

Julius och Yasmin på det lokala Biblioteket.

Julle har som sagt just börjat gå, och kurragömma är en av favorit lekarna nu när han tar sig runt snabbare...

Böcker är en stor favorit bland leksakerna. Att lära sig sina första ord med de olika pekböckerna han fått är något han verkligen gillar.

Att "laga mat" är också något som uppskattas, och speciellt då när man kan låna sin pappas utrustning.

I kyrkan med syster yasmine, härligt med en liten lekhörna för olika åldrar..

Full fart med syster yasmine på Bibblan.

Hemma runt några av favorit leksakerna.

Så det var nog allt för denna vecka. I helgen ska jag iväg på en väns tävling i något som kallas "Zombierun." en löper tävling där de tydligen ska bli utsatta för Zombie attacker längs vägen , något som ska bli lite kul att följa med och fota. Så kanske återkommer jag med lite kul bilder från detta event nästa vecka.

Ha det gott i höstmörkret!

/Over and out..

Nya Iphone, dokumentär fotografi och Leica Q-P

Ny vecka och ett nytt inlägg. Tanken är i allafall att försöka mig på att skriva ett varje vecka.

Oftast verkar trafiken på sidan inte speciellt stor, verkar som att formen med blogg börjar dö ut tänker jag ofta ibland.

Ett tag var vi besatta av att få läsa om allt mellan himmel och gjord, speciellt från kändisar och B-Kändisars biografier eller bloggar, men det känns som att även om varje människa verkar ha en egen blogg nuförtiden, så är vi för upptagna med stressen i våra egna liv och all information rent allmänt över sociala medier och annat.

Och om ingen läser eller kommenterar vad blir då tanken med att ha en? Jag har inget bra svar utan att jag tycker det är lite kul för egen del att det blir som något slags tidsdokument, och att det är lite skönt att få skriva av sig, nästan lite terapi.

I mitt eget liv går allt i 180 km i timmen känns det som, det är jobb som i nuläget är ganska krävande, och det är barn både stora och små som kräver sin man även där.

Lite som de flesta har det antar jag. Vet inte hur det är för andra, men fritiden blir så väldigt viktig och då fotografin för mig, där det är mitt utlopp för min kreativitet men också bara något jag känner att jag måste få hålla på med ibland för att må bra. Jag har många andra intressen också, men det jag brinner för och sysslar mest med om jag får välja är fotografin och har varit det under en lång tid.

Vilket lite långsökt leder mig till de första orden i min titel, nämligen mobil fotografin och också den nya Iphone modellen.

Jag har vänner på jobbet och utanför som redan pratat sig varma om den. Eller om att få hem den.

Det pratas mycket om den nya kameran och hur bra den är. Vet inte varför, men som fotograf och kärleken till detta intresse/hobby/jobb så känner jag mig ibland lite "hotad" av att alla är fotografer nuförtiden och att alla har med sig en kamera som är kapabel till att fotografera snart lika bra rent tekniskt som en systemkamera, apparna är dessutom så pass bra att det känns som att de större kamerorna inte har någon chans i en framtid där dom täpper de sista "hålen" till att få de perfekta mobilkamerorna klara.

Eller? Hursomhelst skulle det för mig kännas oerhört tråkigt att inte få fotografera med en "riktig" kamera med en skön ergonomi och en känsla som inspirerar mig till att ta upp den och ta bilder med. För mig gör inte en Iphone det, inte för fem öre. Den enda fördelen för mig när man har den med sig är att den är smidigare att ha med sig och snabb att dela bilder med om man så önskar.

Någonstans tror jag dock att det alltid kommer finnas något slags marknad för "riktiga" kameror, även om de kanske inte ser precis ut som de gjort tidigare.

Det är min förhoppning i allafall.

Det leder mig till den andra delen av titeln som handlar om dokumentär fotografi som jag kanske brinner lite extra för, och om hur mycket jag inspireras till det nu med en 11 månaders son som just börjat gå, och om känslan av att få dokumentera hans utveckling och hans vardag.

Även om det är bilder av ofta privat karaktär, så blir det något som jag tycker är extra roligt då jag får försöka dokumentera honom och samtidigt använda mig av min kreativitet för att göra bilderna roligare, och något som blir kul för honom att titta på i framtiden då jag inte finns kvar längre. Att det ska finnas en känsla av att just jag tagit dom för hans skull och att jag finns med där i dom med min egen signatur av att fotografera.

Då kommer jag in på den sista delen av titeln om min Leica Q-P och hur mycket den faktiskt just inspirerar mig att ta bilder med. helt fantastiskt.

Trots att jag redan hade en Q tidigare som jag skrivit, så känner jag verkligen nu hur rätt jag gjorde som gick tillbaka till den. Den är så enkel och för mig så perfekt för just den här typen av fotografi. Att kunna fota nästan allt omkring sig utan att hålla på att fibbla med inställningar eller behöva byta objektiv känns så befriande. Något som just var min initiala tanke med min första Q, men jag velade mellan att ha kvar Fuji trots allt och valde detta vid den tidpunkten i livet.

Och det är först nu då jag haft min Q-P igen ett tag som jag förstår varför det inte riktigt var rätt i slutändan för mig.

Dels för den här enkelheten jag pratar om men också för att den på något sätt verkligen "botar" den där känslan av att jaga något bättre och nyare hela tiden. Leica Q är nu nästan en "gammal" kamera med den här tidens mått mätt, men trots det känner jag att den har allt jag någonsin velat ha av en mindre kamera som ska komplicera mitt Nikon system. När jag nu gick tillbaka från en Fuji X-T3 med fina objektiv till min Q-P känner jag inte att det saknas något.

Utan snarare att det är skönt att inte behöva välja objektiv. Eller dyka ned i menuer. Kvaliteten finns där i min Leica Q-P och det fantastiska objektivet den har. Sedan är det upp till mig att vara kreativ och skapa något "unikt" och det känner jag verkligen att jag kan mer än med många av mina tidigare kameror.

Nu säger jag inte att den kan allt, för det kan den inte. men då jag behöver något för sport tex eller något längre brännvidd använder jag min D4a med längre objektiv.

Men för 80% av det jag fotograferar är den tillräcklig och mer därtill. Och den här gången kommer jag inte ha i tankarna hur mycket jag en dag kan sälja den för, utan använda den på ett sätt där jag inte är rädd att den ska gå sönder eller bli stulen. Ha med den överallt, slita den med hälsan ( ok ok...kanske inte ha med den i snöstorm eller åskväder !),

Nu ser jag fram emot en helg där jag förhoppningsvis hinner ut i gatuvimlet med kameran och kommer hem med lite kul bilder.

Ha en fin helg !

/over and out..

Veckan som gått, Leica Q-P och veckan som kommer.

En ny vecka imorgon, vill verkligen inte jobba känner jag. Vill bara ut och fotografera hösten, gatorna och följa utvecklingen hos min 11 månaders son. Vantrivs med mitt jobb just nu, men är väldigt lycklig över min fritid med min familj och mitt fotande.

Att få tillbaka min Q eller rättare sagt min nya Q-P var verkligen som att komma hem igen. Älskar att fotografera med den på så många plan. Ren och skär fotoglädje. 

Lätt att ta med överallt för att vara en fullformats kamera, och den är så tyst och diskret att gå runt med så det känns so att man smälter in snarare än att sticka ut. Väldigt skönt då man går runt och gatufotar inne i stan.

Skaffade lite tillbehör till den nu också, och letade en bra men diskret läderrem istället för den Leica rem som ingick. Blev till slut en "remmen" i svart läder från Gunnar olssons foto, fick till och med hjälp att montera remmen vilket är något jag avskyr. Super.

Köpte en original Halfcase från Leica i svart läder som skyddar så man slipper tänka på det när man har den löst utanför väskan.

Som väska blev den en Ona Bowery. har några andra större Ona väskor och alltid gillat deras kvalitet och alltid funderat på en Bowery, den var perfekt i storlek för en Q med lite småsaker.

Veckan som kommer förutom jobbet kommer innehålla lite fotojobb i allafall. Blir lite produktfoto ute i naturen vilket faktiskt kan bli rätt kul då jag fått helt fria tyglar.

Ha en grym vecka nu, hoppas den blir bra trots att ni kanske inte stormtrivs heller ;)

/Over and out..

LeicaQ-P och tillbaka "hem" och till en ny början.

Jaha, då är jag tillbaks till ruta ett igen...eller snarare tillbaka hemma där jag hör hemma. Så känns det verkligen sedan jag till slut bestämde mig för att gå tillbaka till en av mina absoluta favorit kameror igen. Denna gång i en ännu trevligare kropp, en Q-P kropp med en fantastisk fin fasad.

Allt är subjektivt, men det finns ingenting jag inte älskar med hur den här kameran ser ut.

Jag tyckte otroligt mycket om min gamla Q, att fota med den och hur den var byggd och inspirationen jag fick då jag fotade med den. Men nu ser den dessutom ännu bättre ut. I övrigt är det inte mycket som är nytt på den förutom "avtryckaren" som dom gjort lite robustare och högre, och en mattsvart finish som känns otroligt skön och taktil att hålla i. Så greppet är något bättre än innan också.

Att dom också slängde in ett extra Leica batteri och en snygg läder rem i hög kvalitet gjorde inte saken sämre.

Jag ska utveckla min a tankar om mitt byte från Fuji och hur den här nya är att fotografera med lite senare, men nu delar jag bara några bilder från min första promenad med den innan solen gick ned idag...

Ha en fin helg!

/Mvh Martin.

Nikon Df+ 16+58=sant.

En liten uppdatering från veckan som gått och livet som småbarnsförälder i bilder.

Jag undergår just nu återigen en förändring då det gäller utrustning och inom några dagar kommer en stor del bytas ut till förmån för något "nygammalt". Återkommer om detta.

Så med dom tankarna kände jag att jag behövde gå tillbaka till en kombo jag alltid älskat och som förmodligen är en favorit när det gäller porträtt och dokumentärt foto för mig.

Med min Nikon Df i bagaget och ett 24mm f1,4 och ett 58mm f1,4 gick jag ned med barnen till våran lokala pöl här i Vallentuna, satte oss i gräset och lät dagen gå. Det var några underbara timmar och att bara få ta del av skådespelet som mina barn bjöd på och få fotografera det samtidigt, är obetalbart. Att sedan få med sig en del bilder man kommer älska dels för minnena men också för att det blir så fina bilder med den kameran plus objektven är ett plus.

Jag återkommer med den "nya" utrustningen och vad som blir tvunget att säljas, men det blir något jag verkligen ser fram emot.

Ha en fin vecka!

Over and out...