Aeterna Pictura

Jag brinner för svartvitt och för tidlösa bilder. Men också "riktig" fotografi där fotografen tänker till och utrycket är det viktiga och inte tekniken och skärpan.

Mot solen och vattnet och på vägen ett stopp i paradiset.

Ett nytt kapitel började på våran semester. Vi lämnade sjukdom, sjukhus och ångest bakom oss och lämnade även Bangkok för att åka till Hua hin.

Den ända våndan nu var att färdas hela familjen i en bil. I Thailand gör man ju så och det är inget konstigt. Men för oss svenskar skriker det "osäkerhet"! Och stor risk för personskador! Tyvärr för att resa snabbt och smidigt ibland måste man acceptera att resa i andra länder aldrig blir lika säkert som hemma i sverige.

  

Något jag ofta bråttas med här nere. Väl hemma pustar man ibland ut och skakar på huvudet och undrar hur man i överhuvudtaget kunde gå med på något dyligt.

Samtidigt tänker jag på allt det vi fått uppleva genom att resa på det sättet, och då känns det lite bättre.

Så var vi iväg, och Aon min frus brosdotter rattade oss i maklig takt ner genom Thailand. Jag minns att vi åkte tidigt mitt i natten för att undvika trafiken och komma fram i Hua hin i tid för att hinna bada och uppleva lite.

Så större delan av familjen sov nu i bilen medans jag tittade ut över landskapet som rullade förbi utanför. Jag satt fram med Aon och försökte föra en koversation på knacklig thailändska blandat med engelska. Aon är en välutbildad tjej som studerat hårt i Thailand för att bli dommare. Hon är redan advokat och har mycket inflytande i släkten och där hon bor. Men engelska är inte hennes starka sida!

Hon hade tagit ledigt nästan hela våran semester för att hjälpa oss med barnen och köra dit vi ville. Otroligt tuff tjej men samtidigt så omtänksam och hjälpsam. En personlighet man inte ser ofta hemma i stockholm.

Aon började bli väldigt trött och vi hade många timmar kvar att köra. Så jag sa till henne att stanna för att sova ett tag. Vi kunde passa på att äta lite frukost samtidigt menade jag.

 

Dagen började precis gry, Och jag steg ur bilen på vad som verkade vara något slags utkiksplats vid vägen. Jag hade inte riktigt uppskattat hur vackert det var inifrån bilen, men när jag steg ur så insåg jag hur vackert det var!

Det var lugnt och still och alla utom jag och Aon sov i bilen. Jag såg mitt tillfälle att få fotografera och föreviga denna fantastiska plats i det fina morgonljuset och packade snabbt men tyst ihop mina foto pinaler och stängde tyst som en vessla bildörren.

Aon la sig under en filt och jag började planera min promenad mot utkiksplatsen då jag hörde bildörren öppnas. Det var min fru och Yasmine som just vaknat till och ville följa med. Jag hyschade dom och bad dom snabbt stiga ur och följa med!

Vi gick ett kort stycke upp mot utkiksplatsen. Vi passerade ett litet mysigt fik och några trötta ortsbor hälsade vänligt och log när dom såg kamera utrustningen. Dom slängde en puss till Yasmine som glatt skuttade efter mig.

 Yasmine och Nang.

Utkiksplatsen låg belägen vid en stor sjö, och för att komma dit gick man igenom en trädgård som var enastående vacker. Tillfället och platsen var sådant som läker själens sår på ett ögonblick. Fantastiskt. Och vilken tur att vi stannade här.

Medans min fru och Yasmine strosade( eller skuttade i Yas fall ) mot vattnet, plåtade jag så mycket jag kunde.

Vi mötte en annan Thailändsk familj som log och skrattade när Yasmine skuttade förbi, och förutom dom var vi aldeles själva vid platsen. Avsaknaden av turister var i min mening också något som gjorde tillfället så magiskt. Så fort jag ser turister vill jag bara därifrån!

Nang och Yas gäspar belåtet i morgonljuset.

Efter detta släntrade vi tillbaks mot det fik vi hade sett på vägen mot utkiksplatsen.

Mätta på fotande och strosande men hungriga på lite frukost innan vi skulle väcka Aon och fortätta våran resa. Vi satt där på fiket och småpratade lite. Tacksamma för den diamant som detta tillfälle faktiskt var. Som vi just hade bjudits på.

En sådan oplanerad händelse man inte får uppleva då man reser med guidad tur med andra turister. En plats och ett tillfälle man alltid kommer att minnas. Och ingen av oss var speciellt sugna på att gå tillbaks till bilen för att sedan fortsätta resan i värmen och på de farliga motorvägarna i Thailand....

  Nang och Yas med utsikt mot vattnet.

Inlagt 2012-05-19 13:00 | Läst 1305 ggr. | Permalink



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?

XXX