Aeterna Pictura

Jag brinner för svartvitt och för tidlösa bilder. Men också "riktig" fotografi där fotografen tänker till och utrycket är det viktiga och inte tekniken och skärpan.

Nya Iphone, dokumentär fotografi och Leica Q-P

Ny vecka och ett nytt inlägg. Tanken är i allafall att försöka mig på att skriva ett varje vecka.

Oftast verkar trafiken på sidan inte speciellt stor, verkar som att formen med blogg börjar dö ut tänker jag ofta ibland.

Ett tag var vi besatta av att få läsa om allt mellan himmel och gjord, speciellt från kändisar och B-Kändisars biografier eller bloggar, men det känns som att även om varje människa verkar ha en egen blogg nuförtiden, så är vi för upptagna med stressen i våra egna liv och all information rent allmänt över sociala medier och annat.

Och om ingen läser eller kommenterar vad blir då tanken med att ha en? Jag har inget bra svar utan att jag tycker det är lite kul för egen del att det blir som något slags tidsdokument, och att det är lite skönt att få skriva av sig, nästan lite terapi.

I mitt eget liv går allt i 180 km i timmen känns det som, det är jobb som i nuläget är ganska krävande, och det är barn både stora och små som kräver sin man även där.

Lite som de flesta har det antar jag. Vet inte hur det är för andra, men fritiden blir så väldigt viktig och då fotografin för mig, där det är mitt utlopp för min kreativitet men också bara något jag känner att jag måste få hålla på med ibland för att må bra. Jag har många andra intressen också, men det jag brinner för och sysslar mest med om jag får välja är fotografin och har varit det under en lång tid.

Vilket lite långsökt leder mig till de första orden i min titel, nämligen mobil fotografin och också den nya Iphone modellen.

Jag har vänner på jobbet och utanför som redan pratat sig varma om den. Eller om att få hem den.

Det pratas mycket om den nya kameran och hur bra den är. Vet inte varför, men som fotograf och kärleken till detta intresse/hobby/jobb så känner jag mig ibland lite "hotad" av att alla är fotografer nuförtiden och att alla har med sig en kamera som är kapabel till att fotografera snart lika bra rent tekniskt som en systemkamera, apparna är dessutom så pass bra att det känns som att de större kamerorna inte har någon chans i en framtid där dom täpper de sista "hålen" till att få de perfekta mobilkamerorna klara.

Eller? Hursomhelst skulle det för mig kännas oerhört tråkigt att inte få fotografera med en "riktig" kamera med en skön ergonomi och en känsla som inspirerar mig till att ta upp den och ta bilder med. För mig gör inte en Iphone det, inte för fem öre. Den enda fördelen för mig när man har den med sig är att den är smidigare att ha med sig och snabb att dela bilder med om man så önskar.

Någonstans tror jag dock att det alltid kommer finnas något slags marknad för "riktiga" kameror, även om de kanske inte ser precis ut som de gjort tidigare.

Det är min förhoppning i allafall.

Det leder mig till den andra delen av titeln som handlar om dokumentär fotografi som jag kanske brinner lite extra för, och om hur mycket jag inspireras till det nu med en 11 månaders son som just börjat gå, och om känslan av att få dokumentera hans utveckling och hans vardag.

Även om det är bilder av ofta privat karaktär, så blir det något som jag tycker är extra roligt då jag får försöka dokumentera honom och samtidigt använda mig av min kreativitet för att göra bilderna roligare, och något som blir kul för honom att titta på i framtiden då jag inte finns kvar längre. Att det ska finnas en känsla av att just jag tagit dom för hans skull och att jag finns med där i dom med min egen signatur av att fotografera.

Då kommer jag in på den sista delen av titeln om min Leica Q-P och hur mycket den faktiskt just inspirerar mig att ta bilder med. helt fantastiskt.

Trots att jag redan hade en Q tidigare som jag skrivit, så känner jag verkligen nu hur rätt jag gjorde som gick tillbaka till den. Den är så enkel och för mig så perfekt för just den här typen av fotografi. Att kunna fota nästan allt omkring sig utan att hålla på att fibbla med inställningar eller behöva byta objektiv känns så befriande. Något som just var min initiala tanke med min första Q, men jag velade mellan att ha kvar Fuji trots allt och valde detta vid den tidpunkten i livet.

Och det är först nu då jag haft min Q-P igen ett tag som jag förstår varför det inte riktigt var rätt i slutändan för mig.

Dels för den här enkelheten jag pratar om men också för att den på något sätt verkligen "botar" den där känslan av att jaga något bättre och nyare hela tiden. Leica Q är nu nästan en "gammal" kamera med den här tidens mått mätt, men trots det känner jag att den har allt jag någonsin velat ha av en mindre kamera som ska komplicera mitt Nikon system. När jag nu gick tillbaka från en Fuji X-T3 med fina objektiv till min Q-P känner jag inte att det saknas något.

Utan snarare att det är skönt att inte behöva välja objektiv. Eller dyka ned i menuer. Kvaliteten finns där i min Leica Q-P och det fantastiska objektivet den har. Sedan är det upp till mig att vara kreativ och skapa något "unikt" och det känner jag verkligen att jag kan mer än med många av mina tidigare kameror.

Nu säger jag inte att den kan allt, för det kan den inte. men då jag behöver något för sport tex eller något längre brännvidd använder jag min D4a med längre objektiv.

Men för 80% av det jag fotograferar är den tillräcklig och mer därtill. Och den här gången kommer jag inte ha i tankarna hur mycket jag en dag kan sälja den för, utan använda den på ett sätt där jag inte är rädd att den ska gå sönder eller bli stulen. Ha med den överallt, slita den med hälsan ( ok ok...kanske inte ha med den i snöstorm eller åskväder !),

Nu ser jag fram emot en helg där jag förhoppningsvis hinner ut i gatuvimlet med kameran och kommer hem med lite kul bilder.

Ha en fin helg !

/over and out..

Inlagt 2019-09-27 21:13 | Läst 237 ggr. | Permalink
Bloggen här på Fotosidan tycker jag man kan se som en dagbok (veckobok), någonting som man kan gå tillbaks till så länge som man nu är medlem.. en digital fotodagbok med både text och en hel del bilder! Det kanske en del använder sitt Facebook till också.. vad vet jag som nu inte har Facebook.. Sen om det blir många kommentarer eller inte tycker inte jag spelar så stor roll, däremot är det kul att ibland se att det kan vara många som 'Läst' bloggen! Vet att jag har en kanske 3 år gammal blogg som nu är 'Läst' av c:a 5000 personer/läsare.. Riktigt fina bilder har du här i alla fall! Något att klicka tillbaks till i framtiden..
Hälsn!

PS. Vet inte om du sett att du kan ändra hur din blogg ser ut i layouten när den visas för andra och för dig själv! Det nya är att bilderna visas större i bloggen 'oklickade' och det försvinner en massa onödig text vid sidan av din färdiga blogg! Vill du ha så, så klicka på 'blogginställningar' tre klick under din 'profilbild' när du ska skriva/ändra en blogg, välj sedan 'Ny bred layout' i formuläret under utseende! Scrolla sedan längst ner i formuläret och tryck på 'Lagra' så är det klart! vill man inte ha det så är det bara att ändra tillbaks.. Själv har jag den nya layouten, ju större bilderna visas desto bättre tycker jag.. Klickar man på en bild i bloggen så visas den lika stor som tidigare..
Svar från rikitikitavi   2019-09-28 16:42
Tack för den utförliga kommentaren:) och en bra analys tycker jag av vad bloggen kan vara för oss som ibland skriver.
Det är lite så jag försöker eller ska försöka se den som. Bara kul om folk läser det man skriver som sagt eller framförallt tänker om den eller bara tittar bilder.
Speciellt kul när folk delar egna erfarenheter eller tankar om de man skrivit också.
Hade inte alls koll på hur man kan ändra layout etc, så tacksam för det, ska prova och se vad som verkar bra där , tack för det!
Ha det gott!
/Martin.
Dina bilder är toppenbra!

Vänligen
/Stephen
Svar från rikitikitavi   2019-09-28 16:43
Tack så mycket och jättekul att du tycker det!
/Ha det gott, Mvh Martin.
Är det Jakobsbergs kvarn som finns i ett par bilder? Växte upp i Jakobsberg och kvarnen känns bekant. Att döma av dina bilder så verkar din Leica Q-P vara rätt kamera för dig!
Mvh
Fredrik
Svar från rikitikitavi   2019-09-28 16:49
Hej Fredrik! Detta är Vallentuna kvarn, som även finns med eller "fanns" med som symbol för Vallentuna och som nämns och avbildas i Jan Fridegårds böcker bland annat.
Den brändes dock ned av en pyroman för ett antal år sedan och det var en sådan dyster och fullkomligt obegriplig handling och händelse Vallentuna borna har pratat om och mints sedan dess med sorg i hjärtat.
Det fanns önskemål och tankar flera år om att byggs upp en annan kvarn i dess ställe och för något år sedan sattes äntligen planen i verket.
En rolig grej var att jag av en ren slump fotograferade de gamla herrar som jobbade på kvarnvingarna till den ursprungliga kvarnen precis innan den brann ned. Och även har en del bilder från kvarnen genom åren.
Så har fortsatt nu att fotografera den nya kvarnen efter den blev klar nu och vingarna sattes på plats för några månader sedan, så detta ver från ett av de tillfällena.
Tack så mycket för din fina kommentar, ja den känns rätt! :D
Ha det gott!
/Mvh Martin.
2019-09-29 13:37   David
Trafiken på din blogg må upplevas låg, vill dock meddela att förutom att jag tar del av dina bilder, även följer och inspireras av dina tankar och reflektioner kring själva fotograferandet samt utrustningen. Det sistnämnda har resulterat i ett systembyte från Sony till Fuji.
Leica Q-P nästa? :)
Mvh
David



(Visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?

XXX